France.1881-1955   Related Paintings of Fernard Leger :. | The holly leafage on the red background | Bluejacket | Impression | Still life | Windstick |
Related Artists:
Emmanuel Herman Joseph Wallet
painted Fredegonde distribuant des poignards a deux assassins in 19th century
marie suzanne giroust roslin
Marie-Suzanne Giroust, född 9 mars 1734 i Paris, Frankrike, död 31 augusti 1772 i Paris, var en fransk konstnär, i huvudsak verksam inom pastellmåleri. Hon var gift med den svenske porträttmålaren Alexander Roslin från 1759 till sin död. Dotter till Barthelemy Giroust och Marie Suzanne Leroy. När Giroust var sju år gammal, dog hennes far som var juvelerare. Fyra år senare dog även hennes mor, och hon flyttade in hos släktingar. Arvet efter fadern gav henne möjlighet att uppta målarstudier. Hon inledde sina studier hos Maurice Quentin de La Tour, men det var hos Joseph-Marie Vien hon kom att finna sig tillrätta. I Viens atelj?? träffade hon 1752 Alexander Roslin och blev förälskad. Girousts förmyndare kunde dock inte acceptera den svenske målaren som blivande make, då han var fattig och protestant.[1] Paret kämpade för sin kärlek, och Giroust vägrade att träffa de friare som hennes förmyndare föreslog för henne.[1] Efter medling av bland andra Roslins vän och beskyddare, Comte de Caylus, kunde Roslin och Giroust gifta sig, den 5 januari 1759. Paret Roslin fick mellan 1760 och 1772 sex barn, tre döttrar och tre söner, varav två döttrar och två söner nådde vuxen ålder. Alexander Roslin erkände offentligen sin hustrus talang som konstnär, och han hävdade att hon var en skickligare pastellmålare än han själv. Giroust invaldes 1770 i den franska konstakademin, Acad??mie royale. 1771 utställde hon sitt porträtt av abb?? Lemonnier, som fick mycket beröm. Hon måladet i pastell. Marie-Suzanne Giroust avled i bröstcancer i slutet av augusti 1772.
Angelico Fra
Italian painter, illuminator and Dominican friar. He rose from obscure beginnings as a journeyman illuminator to the renown of an artist whose last major commissions were monumental fresco cycles in St Peter and the Vatican Palace, Rome. He reached maturity in the early 1430s, a watershed in the history of Florentine art. None of the masters who had broken new ground with naturalistic painting in the 1420s was still in Florence by the end of that decade. The way was open for a new generation of painters, and Fra Angelico was the dominant figure among several who became prominent at that time, including Paolo Uccello, Fra Filippo Lippi and Andrea del Castagno. By the early 1430s Fra Angelico was operating the largest and most prestigious workshop in Florence. His paintings offered alternatives to the traditional polyptych altarpiece type and projected the new naturalism of panel painting on to a monumental scale. In fresco projects of the 1440s and 1450s, both for S Marco in Florence and for S Peter's and the Vatican Palace in Rome, Fra Angelico softened the typically astringent and declamatory style of Tuscan mural decoration with the colouristic and luminescent nuances that characterize his panel paintings. His legacy passed directly to the second half of the 15th century through the work of his close follower Benozzo Gozzoli and indirectly through the production of Domenico Veneziano and Piero della Francesca. Fra Angelico was undoubtedly the leading master in Rome at mid-century, and had the survival rate of 15th-century Roman painting been greater, his significance for such later artists as Melozzo da Forli and Antoniazzo Romano might be clearer than it is.